Är så förbannat trött, Nu den senaste veckan har jag haft en hemsk halsbränna och jag har märkt att det kickstartar så fort barnet rör sig. Aldrig haft något liknande till halsbränna och det är riktigt obehagligt och nästan kräkframkallande :(

Läste i "gravid för fösta gången" att vid besvär är det bra att tänka på hur och vad du äter, alltså ingen stark eller fet mat och att man heller inte ska äta för mkt.....har inte ätit stark, fet eller för mkt mat och att dricka vatten hjälper lika lite som att inte göra det.

Det stod också att det är lätt att få det när man ska sova vilket däremot stämmer in på mig och att man då ska hålla huvudet högt, det hjälper iaf så att man kan somna men obehaget försvinner inte. Sen är det många som råder än att traska in på apoteket för där säljer dem preparat som skall hjälpa att hämma halsbrännan, finns det verkligen inget annat än att man måste ta till läkemedel?

Ett tips från en "hushållsmor" från facebook var att tugga på en rå potatis och tänka på något roligare....varför skriver man ens ett tips om man inte tar problemet på allvar?? (ja jag är lite kranky efter en sömnlös natt).

Någon som har tips...kanske bikarbonat och vatten?

Iaf, det känns skönt att man glidit in i vecka 26, på ett sätt är det lugnande att veta att om det skulle hända något så skulle bebisen kunna överleva :) Börjat tänka en del på hur jag vill göra under förlossningen, många omföderskor säger att ryggmärggsbedövning är bästa alternativet, läste dock att en av bieffekterna kan vara att man inte känner exakt vad som händer där nere och därför inte har samma uppfattning om hur hårt man krystar osv....börjar tänka mer och mer på att lustgas kanske är min lösning. Är så förbannat nålrädd också så det skulle ju hålla mig lugn...får bara hoppas att förlossningen går lugnt till så att det inte blir något panikartat och man inte har något annat val än att ta sprutan eller inget allls.

Börjar sakna att krama ratt på riktigt nu, blir nog till att köpa trucking simulator snart :)

Det roligaste (på ett sarkastiskt sätt) med att vara gravid är att man blir hönsmamma innan man klämt ut barnet. Men på en annan nivå då, du vill ju att barnet ska ha en normal utveckling och de bästa förutsätningarna innan det är ute. Man vill äta rätt, vara förberedd på allt och visa kärlek för den växande magen, det är inte fel men däremot ska man inte behöva oroa sig i onödan, här är lite tips på hur du förbereder dig i god tid så att du slipper känna "sista minuten stressen" inför så lite som möjligt :)

Något det står mycket om är att man ska skriva en förlossningsplan, detta kan man gör när man vill även om magen inte börjat växa eftersom det lugnar stressen som många känner inför förlossningen. Det ger dig också en chans att plugga på och fråga människor som du känner om deras upplevelse vid deras förlossningar :). Man har då cokså tid att ändra sig och ändå känna att det finns tid att ändra sig flergånger framöver om du skulle börja snegla på andra lösningar till hur just du vill ha det.

En annan sak är bebis och mamma kläder, vänta tills dina jeans börjat bli tajta och titta gärna runt efter REA annonser i tidningar och på nätet då mamma och- bebiskläder tenderar att vara dyra för många. 

Ta gärna med din mor eller liknande på din första bebisrunda i affärerna, jag tyckte iaf att det kändes skönt att ha en veteran med sig som hjälpte mig med storlekarna. Något hon lärde mig var att bebisar är "ihopknyckta" de första veckorna men att dem sträcker ut sig efter någon vecka och att det därför är en bra ide att köpa några storlekar större från början :). Dessutom så är denna tid viktig för din mamma och du lär inte få annat än uppskattning av henne ifall du bjuder ute henna på en shoppingrunda + att ni får ett tillfälle att "bounda" med varandra och att hon kan lära dig ett och annat som du kanske är orolig över osv.

Sen har vi förlosningsväskan. Det finns ett flertal olika tips om i böcker, tidningar och på nätet om hur en sådan ska och kan se ut. Blir det förvirrande då gör det bästa utav det! Använd dig av "plock godis"-metoden och välj ut vad du tycker är bäst utöver vad du ska ha med dig och gör en egen personlig lista skräddarsydd för just dig:)

Vi får ju inte glömma bort barnvagn, spjällsäng, förvaring och det berömda nästet för byte av blöjor :).

Kolla runt med släkt och vänner, en barnvagn behöver inte kosta mellan 5000-10000 kr. Titta även runt på blocket, en barnvagn används inte länge så dem tenderar att vara i fint skick även om den är något år gammalt. Titta runt i ikea katalogen osv för ideer för förvaring om det är en brist i ert hem, en lösning jag och min sambo har är att vi ska köpa en begagnad spjälsäng coh snickra ihop två lådor somk ska fästas och kunnas dra ut underifrån spjälsängen, en fiffig lösninng ur den senaste ikea katalogen. Sen finns det olika lösningar till hur "bordet" för blöjbyte ska se ut, det finns ju ställningar man kan fästa i väggen men den jag tycker var bäst är den man kan sätta över spjälsängen. Har man inte plats med en extra byro så finns det även tygfack att köpa som man kan knyta upp på spjälsäng eller någon annanstans för att bli av med saker som annars kana skulle hamna på golvet :)

En skräck som kan finnas är de berömda men också fruktade uppesittarnätterna med bebisen. Jag kände självklart också oro inför detta faktum så jag gjorde lite forskning runt ämnet och hittade det berömda babynest och en madrass som formar sig efter hur barnet låg i magen, detta gör att den känner trygghet och många är väldigt nöjda med den, självklart kostar dessa lösningar så jag tittade vidare för att se om jag hittade tillfäliga lösningar och det dök upp ett bra tips:). När du ammar barnet så är det bra om du har en stor, pjlatt kugge/filt eller liknande under bebisen, bebisen reagerar nämligen på att din kroppsvärme försvinner när du lägger ifrån dig henne/honom i spjälsängen. Därför för du ner barnet med kudden/filten under dess kropp så känner den inte den markanta skillnaden på temperaturen och vanligtvis så vaknar den inte upp :)

Hoppas detta lugnat lite närver :) och glöm förgudsskull inte att prata med din partner om dina tankar och oroligheter. Han har inget växande knyte i magen så att han inte hinner med riktigt är förståligt men för att få honom att hänga med så gott det går i kurvorna så bör du göra honom medveten om ditt barns utveckling, dina tankar osv, det ger han plats att känna att han är med dig hela vägen :))

Tack på förhand, Rebecka!

Nu förtiden är det vanligare att skaffa barn vid 30 års ålder än mina 20. Föreldrar och svärföreldrar tacklar denna nyhet på olika sätt och jag själv var en aning rädd att berätta det för mina svärföreldrar. Hur tacklar man detta då? Hur gör man det på bästa sätt utan att det slutar med att någon blir sårad?

Att skaffa barn är inte BARA att skaffa barn, har man inte uppfattat det avråder jag från att behålla barnet för ditt och barnets bästa. Mognadsgrad är en stor fråga, vissa är mogna vid 17 års ålder och andra är inte mogna försen dem fyllt 35 år. Med mognad menar jag prioriteringar, jobb, inställning och ansvarstagande. 

Lyckas man bli gravid är det inte säkert att dina svärföreldrar exakt vet vem du är fast att ni har setts så många gånger och gjort mycket i hop att du inte kan räkna det på fingrarna. Jag visste att jag kunde få problem på den fronten eftersom att jag och min sabo blev gravida tidigt (oplanerat) i vårat förhållande, dock är han en person som det känns som man kännt hela livet fast att det bara är under en kort period och så finns det säkerligen många som känner, oavsett så var och ÄR vi redo för att bilda familj då vi båda jobbar, flyttat hemmifrån och prioriterar lika.

Jag hade redan ett hum om hur min svärmor fungerade och jag visste att skulle hon få reda på det så skulle hon spy ut sig något sårande och det ville jag undvika, så jag gjorde en väldigt sneaky sak, men detta eftrsom att både jag och min sambo hade bestämt oss och för hennes eget bästa då jag inte tror att det ligger i hennes intresse att bli ovän med mig. Alltså var jag så ful att jag väntade tills det gått 3 månader innan jag avslöjade mitt beteende (spydde mycket dem första 4 månaderna och var väldigt trött vardagligen). 

Sagt och gjort väntade vi tills jag föll i den tredje månaden (detta för att barnet då fäst sig och det inte ska vara tal om abbort), visserligen fick hon hjärtat i halsen och hamnade i chock, men hon kunde inget säga eftersom att jag var såpass långt gången och hon förstod att jag och min sambo hade bestämt oss på egen hand om vad som ligger i vårt intresse. 

Jag läste också under titeln "föreldrasnack" på libero.se att det var någon som väntat till första ultraljudet och då bjudit familj och nära vänner på middag och delat ut kuvär med ultraljudsbild i dem. Någon hade tillochmed gått så långt att hon mms:ade en bild på graviditetstestet till sin mamma och pappa...vilket jag personligen tycker är att ta i lite väl mycket då dem första tre månaderna är känsliga och även om man tror att det aldrig kan hända än själv...men allt kan verkligen hända så missfall är inte oundvikligt, det är ju den första tiden då kroppen känner av att allt är okey och embryot ska få tillåtelse att fästa sig.

Jag hoppas detta kan ha gett en och annan snilleblixt för de oroliga :)

jag vill att alla ska ha i bakhuvudet att inget är omöjligt och därmed är inget hopplöst, ställ gärna frågor

MVH Rebecka

Buksmärtan är ju av och ann hos alla gravida, vissa har inga besvär alls medans andra ligger och pinas mellan varven. Mina smärtor började redan de första månaderna, mina liggement i bäckenet var "små" då jag aldrig vart speciellt stor i kroppen. Iaf så blir dagens inlägg och kanske diskussion om hur man bäst (enligt min åsikt) hanterar olika smärtor som kan förekomma under graviditeten.

Enligt min åsikt ska man undvika piller och tabletter så gott det går då jag är för läkekonst och huskurer. Jag ser allt för mycket bieffekter i läkemedel som jag lärt mig inte behöver vara där, ett bra exempel är min far; Han har högt blodtryck och måste ta hjärtmedicin för att få ner trycket. Tabletterna läkaren skrev ut till honom gav han svullnader i kroppen, trötthet och hjärtklappning samt att han fick ett anfall på jobbet då dem mixtrat fel tabletter till honom. Som alternativ gjorde hans sambo en kur av aronia bär som reducerar blodtrycket och fungerar utan bieffekterna.

Smärta så som i buken behöver inte behandlas med tabletter om du behandlar i tid och vet hur du ska behandla smärtan :).

Då mina ledband börjar spöka i bäckenet (blandannat när magen växer sig större) värmer jag en kopp varm vätska (oboy eller te), lägger mig i soffan eller i sängen med en kudde mellan benen, dricker upp vätskan och går sedan och värmer min vete kudde. Värmen är enligt mig bästa medicin mot magont och dämpar den bra. När smärtan börjat avlägsna sig är det skönt med en tupplur då man i regel kan känna sig väldigt mörbultad efter smärtan. Jag brukar också smörja in magen med babyolja så att huden håller sig elastisk vid spurterna.

En annan smärta jag upplevt är kramper i vaderna under natten, det är hemskt obehagligt och det har hänt att jag vaknat upp med skrik i halsen då det kännts som om någon höggt mig med knivar i vaderna. Min sambo har då varit helt underbar och tagit tag i benet och försiktigt masserat och stimulerat vaderna så att blodet kunnat röra sig fritt. Man säger också att stretsching är bra vid denna typ av smärta men så långt har jag inte kunnat röra mig när detta inträffat, tack och lov är det inte varje natt! Jag har läst igemnom "gravid för första gången" och på internet men det står att man inte kan hitta en bra förklaring på varför dessa kramper inträffar, och som vanligast då under nattetid. Samma svar fick jag när jag försökte läsa mig till vad foglossningar igentligen är och beror på, man säger att det är vanligast hos omföderskor och hos kvinnor med övervikt men någon bra förklaring finns inte.

Ett tips jag har för att motverka ytterliogare smärta i buk och blandannat rygg är att inte överbelasta sig varken fysiskt eller psykiskt. Var noga med att säga ifrån, inte bara din partner utan även dig själv när du känner att det börjar dra och ömma i kroppen, var noga med att ta en tupplur under dagen fast att du kännr att du kanske inte utrett något speciellt för det gör du omedvetet. Du har fortfarande ett barn som kräver näring och som hos vissa är väldigt livliga i magen och det blir påfrestande för kroppen i längden!

Försök göra allt i din egen takt och ingen annans, då stressar du inte upp sinne och kropp utan kan gå ifrån när du känner att det börjar bli nog. Det är viktigt att du lyssnar på din kropp vare sig du står och diskar eller bäddar sängen, det är okey att be om hjälp :). Att varva ner med sudoku, korsord eller annan hjärngympa skadar inte heller.

Tack för att ni läser bloggen och var inte rädd att öppna diskussioner eller fråga då jag anser att man lär sig av varandra :)

OBS!!!!

Något det inte står mycket om är gravida och massagestolar. Dessa bör undvikas då nerver kan stimuleras i rygg och uinder fötter som kan i värsta fall framkalla missfall, läs alltid bruksanvisningarna på produkter innan användning!

Då var det den där ständiga frågan om mat, vad händer om det inte är så enkelt som att få cravings för något speciellt, vad gör du om du inte har någon matlust alls?

I mångas öron låter det säkerligen underligt, vilken graviudkvinna får inte cravings? Jag är en utav dem och det finns både fördelar och nackdelar med det. 

Fördelar: Du är inte styrd av maten på ett nagativt sätt, du kan välja det nyttiga före det onyttiga och känna att du lever ett mer "normalt" liv, alltså att inte graviditeten har kontroll över dina måltider som innan du blev gravid.

Nackdelar: I och med att du inte har någon matlust har du inte heller några ideer på mat och det kan bli frustrerande, du är aldrig sugen på något speciellt vilket lätt leder till att du låter dig själv bli för hungrig innan du orkar resa på röven för att ta dig till köket och laga något. Då blir det oftast att du inte äter något alls.

Det är viktigt att äta under graviditeten och inte gå ner för mycket i vikt (några kilon är okey och ganska oundvikligt i början av graviditeten då du kanske spyr mycket och kroppen håller på att justera sig till vad som händer). Får inte ditt barn nog med näring så fungerar inte utvecklingsförloppet som det ska och det vill man ju undvika, men som sagt bebisen är tålig så det krävs en drastisk viktnedgång för att det ska påverka barnet.

Det jag gör för att hålla måltiderna i schack är att anpassa mig till ett schema för att se till att det inte går förlång tid mellan måltiderna. Att bunkra upp med frukt hemma är också en bra ide som du kan gå och små äta på under dagarna eftersom den där lilla hungern finns där hela tiden ändå. Se till att äta många måltider under dagen, om du är en morgonpigg person som jag så börja dagen med en frukt, ät frukost när du känner att det är dags och ät lunch vid 12,4 och kl 7....går du och lägger dig sent så ett litet snax vid nio eller tio gör gott för att inte vakna med en hemsk hunger dagen därpå.

Jag anser självklart att man ska utnyttja det faktum att man känner sig neutral till mat, välj alltid det nyttiga före det onyttiga, det är en viktig källa till energi, ditt egna välbefinnande men också en nyckel till att inte forma en "för stor" bebis i magen. I "vi föreldrar" läste jag en artikel om att vi dem senaste 20 åren fått ut allt större bebisar vilket kan försvåra den vaginala förlossningen. Detta beror mycket på övervikt vid graviditetens start, och nej bara för att du har en stor gravidmage behöver det inte betyda att bebisen är stor så där kan den utpekade luta sig tillbaka :).

För att undvika att bebisen blir onödigt stor är det viktigt att vara ute och röra sig, kanske promenera med vännerna och tänka på att ta trapporna istället för hissen även då pulsen skjuter till höjderna vid överansträngning ;). 

Mat är också viktigt, under en graviditet ska man inte behöva gå upp mer än 10-15 kilo. Detta kanske är lättare om du inte har cravings? Det kan jag tyvärr inte svara på.

En måltid som min sambo uppskattade var min kycklingsallad jag skrapade ihop för någon vecka sedan, fasten att det var couscous i så blev den saftig :)

Kycklingsallad 2 hungriga personer.

3 st kycklingfileer

2 tomater 

1/2 gurka

1 planta krispsallad

1 burk majs

2 port couscous

paprikapulver

svartpeppar

cayenepeppar

curry

margarin

krydda de upptinade fileerna med curry, paprikapulver, svartpeppar och curry efter smak, tänk på att det lätt kan bli starkt. Lägg kycklingen i en glasform med mkt margarin i och in i ugnen på utsatt tid enligt kyckling paketet.

Hacka salladen och blanda ihop i en bunke, ställ svalt.

Koka upp couscousen när du tycker det är tid, vänta in kycklingen.

När kycklingen är klar (inte torr) så hackar du upp den i önskade bitar och blandar i i salladen med couscousen, dressing behövdes förvånadsvärt inte då salladen blev saftig :) Smaklig måltid

Hej, detta är min första blogg och där med mitt första inlägg.

Denna blogg är skapad för att jag som ung gravid ska få ventilera och dela med mig om råd, hälsa och den nya livsstilen som följer med graviditeten.

Jag är nu i vecka 25 och har därmed tre veckor kvar i min andra trimester innan jag faller i den tredje och sista.  Dessa 25 veckor har dock inte gått smärt fritt till, dem första 15 veckorna kalvade jag vardagligen och förlorade många kilo på benen så att säga, jag vet att jag inte är ensam och detta är mina råd till kvinnor som har liknande symptom:

* kan du inte äta fast föda alls utan att spy så försök med att dricka kall nyponsoppa, det är lättsmällt för kroppen och innehåller mycket C vitamin och fibrer som ger iaf lite energi jämtemot att inte äta något alls. Dessutom är det lättspytt.

*Efter alla dessa veckor överlevande på vatten och nyponsoppa kunde jag inte få i mig något annat än kebab och känner ni likadant men kanske för en annan föda som ex chips, kex, gurka eller vad som helst, bunkra upp med det för det är vad din kropp vill ha och det är vad du ska äta.  

* när du väl börjat äta så se till att äta lite hela tiden, blir det för långt uppehåll mellan måltiderna riskerar du att bli illamående så fort du försöker äta igen och det kan resultera till att du spyr. Hellre att du småäter hela tiden och håller ett jämnt tempo i dina måltider än att du drar på det för då riskerar du att det blir värre än vad det behöver vara.

Spyr du mycket och börjar bli orolig för din och ditt barns hälsa så bli inte rädd!

Så länge du kan kissa så är du inte uttorkad och tro det eller ej men din bebis klarar dem påfrestningarna utan problem, om du är orolig ändå så ring din barnmorska.  

Avslappning är en viktig del av graviditeten, här är lite musik som fått mitt sinne till ro när det behövts, ha det så bra så länge